EN TAFATT LIKNELSE

jag kan inte likna mig vid en marionett.
jag kan snarare se mitt liv som en karaktär i Sims.
eller en robot som försöker smälta in i människovärlden.
en robot som inte kan känna känslor eller förstår dom.
som måste dölja detta genom att förlita sig på en människomanual.
denna manual som förklarar människans sociala interaktion.
vilka känslor som ska nämnas, kroppsspråk som ska visas,
ord som ska väljas och med vilket tonläge det ska berättas.

jag hör mig själv prata på.
tydligen har jag tolkat människan rätt och slagit upp rätt i manualen.
en känslosam människa som bryr sig och förstår.
okej...jag justerar tonläge, berättar. sätter ord på känslor.
jag vet vad som hänt. vad jag känner. när och hur jag känner.
jag vet och jag hör mig själv berätta.
den andra människan reagerar med tårar, interaktion lyckad.
...tydligen är det en hemsk berättelse jag berättar.
fruktansvärt och emot alla naturens lagar...
jag berättade rätt på helt rätt sätt, jag skapade en reaktion.
från den andra. för jag, jag känner absolut ingenting.
jag bara vet vad jag SKA och vad jag BÖR känna.
men jag är tom. känner inget. fullkomligt likgiltig.

jag vill inte veta av, inte kännas vid. det var inte jag.
jag pausade mitt liv dagen ett extra sträck var synligt på stickan.
sedan gästspelade jag i något annat liv, en annan värld.
det var inte jag, för jag bara återberättar. jag såg filmen.
mitt liv återupptog jag när vi begravde Tilda.
jag vill inte kännas vid att jag är sjukskriven och går hemma.
jag vill inte le och njuta på en underbar semester.
jag vill inte tänka på att jag förlorat henne.
att livet är annorlunda och jag alltid kommer saknas henne.
jag vill inte behöva. det var inte jag.

men hade jag fått möjligheten att spola tillbaka,
komma tillbaka och få allt ogjort, hade jag inte gjort det.
jag vill aldrig vara utan tiden tillsammans med Tilda.
jag vill aldrig glömma att jag haft min dotter i mina armar.
kärleken hon gav, skratten och värmen och skänkte.
jag fick ha min finaste lilla tös, mitt barn i elva korta men så fina veckor.


Kommentarer
Postat av: Jessica

Emma! Du har gjort precis det man ska, bearbetat din sorg inför dig själv och oss som läser. Att hålla sånt inne är att förgöra sig själv att skapa en känslomässig bomb som inte skonar någon när den exploderar. Att gå igenom sånt ensam är förbjudet. Vi försöker sätta oss in i ditt liv försöker känna det du känner. Bara dom som gått igenom något liknade förstår fullt ut. Det kommer komma en dag då ni fått distans till allt men detta ska ha sin gång. Du har med dina ord påverkat oss alla berört och fått oss vakna och se att man ska va tacksam och glad för det man har att livet kan förändras. Önskar er en fin vår och kommande sommar. Bra att du går till kuratorn ett sätt att läka dina känslomässiga sår. Kramar Jessica

2012-04-04 @ 17:36:51
Postat av: Pernilla.R

Mycket bra skrivet, som vanligt!

Jag skulle heller aldrig velat ha tiden med Ville ogjord, aldrig! Jag önskar bara att det var ett annat slut på graviditeten än att han somna in för alltid!

Pernilla Samuels och Ängeln Villes mamma

2012-04-04 @ 21:15:56
Postat av: Lisa

Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla

Men när alla andra sover om natten, har jag sett hennes tårar falla



Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå

Hon vet att jag är där för att hjälpa henne att förstå



Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta,

Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta



Hon bär ett leende, ett leende hon tror döljer.

Men genom himlens dörr ser jag tårarna som följer



Min mamma försöker att hantera döden för att hålla mig kvar.

Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har



När jag vakar över min starka mamma genom himlens öppna dörr,

försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr



Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördorna hon bär

Vad hon än säger, hur hon än mår.

Min starka mamma har hjärtat, för alltid fullt av sår.



Fantastiskt fina ord från evigaminnen.se



Kram

2012-04-05 @ 07:48:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0