KONSTANT TOMHET

när man bara inte kan sluta gråta för att tårarna rinner
när det blir så ännu mer så att andningen hoppar och allt snurrar,
dit kom jag igår när jag satt själv på Neo med Tildas tavla.
jag bara grät och grät och grät.
kunde inte samla mig förrän en halvtimme senare hos kuratorn.

det är en kraftansträngning. det är skitjobbigt och tröttande.
det är en sådan otrolig lättnad.
inte mycket, men en liten liten del av den tunga bördan i själen,
den sköljs med tårarna ut och för en liten stund blottas hjärtat.

det var jobbigt att träffa alla. lämna tavlan, det var tungt.
det är hjärtskärande att krama Eva och de andra. dom som kände Tilda.
utan Tilda.

konstaterade hos kuratorn att det som är absolut värst,
är att det finna inget gott i det onda.
möjligen små, små glimtar men de är inte ens i närheten av att väga upp.
smärtan, sorgen och saknades är så mycket större.
det absolut finaste, lyckligaste och bästa en människa kan
det är att skaffa barn, ett fint litet eget barn.
inte ens om jag så skaffade 50 barn till hade det tagit bort sorgen efter Tilda.
för det kommer alltid att fattas ett, jag kommer alltid saknas ett i min famn.
inte ens det bästa som kan hända en människa kan ge mig gott.
så då frågar jag mig, varför? varför fik jag inte behålla min Tilda?


Kommentarer
Postat av: Emma

Älskade vän!! Jag kan för min värld inte föreställa mig den smärtan du känner! Kan bara finnas för dig om och när du behöver. Kramar om hårt och länge <3

2012-04-27 @ 12:06:18
URL: http://linnegarden.blogg.se/
Postat av: Pernilla.R

<3

2012-04-28 @ 09:03:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0