"NINDA" säger Nova och pekar i himlen

inget, ingen kan ersätta Tilda.
hjärtat skriker efter en till bebis, en bebis att få älska i sin famn.
själen och vettet säger vänta. vänta ett tag och sörj ditt barn.
vi är två föräldrar, med två själar, två hjärtan och två tankar.
men vi delar en sorg, ett förlorat barn, en framtid utan.
så länge det inte är problem med mat på bordet och tak över huvudet,
då finns där inga praktiska problem, inte för mig.

man pratar som förälder om livet före och efter man fått barn.
vi pratar om det ena livet och den nya livet före och efter döden.
när hennes liv sakta men säkert slutade att ta plats i hennes lilla kropp,
då förändrades hela min världsbild och allt värderades om.
mina barn ÄR mitt allt. vår kärlek ÄR vad som spelar roll.
som skapar mening och gör nytta, ger hopp om livet.
utan mina barn, utan min familj kan allt kvitta
- och detta menar jag. för detta känner jag inifrån mitt hjärta.
sunt förnuft säger att mat och boende är livsnödvändigt.
men åter igen, har vi det så att vi klarar oss,
då ligger allt krut, all energi, all min kärlek på min familj.

jag vill bara vårda och älska mitt barn. vara mamma.
en ångest faller över mig när jag inte är vid graven,
tänk om något hänt, tänk om någon förstört,
tänk om, tänk om...
graven är allt jag har kvar, en liten fyrkant på en gräsmatta.
det är allt jag har kvar mer än kärlek och minne att vårda av mitt barn.
Tildas grav är allt, den ska vara en konkret version av hennes minne.
kärleken ska omringa henne på denna lilla plätt.
ljus måste vara tänt, blommor måste ligga fint.
alla hennes saker, ljus, änglar, blommor, fjärilar - det ska vara fint.
bredvid sin urna grävdes hennes bok ner,
boken där alla skrev sin kärlek att låta Tilda ha vid sin sida.

min fina lilla flygande fjäril!


Kommentarer
Postat av: No'omi

Jag förstår så väl hur du känner. När vi förlorade vår dotter värkte också hjärtat efter en bebis. Inte en ersättare, absolut inte. Men vi ville så gärna ha en familj, en stor familj. Vi blev gravida fyra månader efter att vi förlorat henne. Och idag kan jag känna att det var det som hjälpte oss mest igenom sorgen, glädjen över att ett nytt liv spirade och växte.

2012-04-24 @ 12:34:43
Postat av: Emma

Kramar om! <3

2012-04-24 @ 21:15:51
URL: http://linnegarden.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0