TREDJE GÅNGEN HOS KURATORN
jag känner mig helt lost, vad gör jag? hur gör jag?
äntligen, måste jag få säga efter tre veckor, varit hos kuratorn idag.
funderar på varför man går hos kurator istället för psykolog,
jag menar, det ligger ju inte samma utbildning i bagaget...
oavsett vad tycker jag bra om kuratorn, Malin.
hon känns trygg. bra och för min del ställer hon rätt frågor.
hon verkar förstående men ändå mänskligt ovetande...
det finns medmänsklighet, hon verkar berörd. men ändå professionell.
jag ska inte påstå att hon var orolig,
men det kändes skönt att hon verkligen vill åt mina känslor.
hon pushar för att hjälpa mig luckra upp min dimma av likgiltighet.
hon vill få mig att känna och sluta stänga allt inom mig.
på samma gång förstår hon. hon förstår att det är en mental blockering.
jag har svårt att sätta ord på mina känslor jag inte känner,
berätta om det tillstånd jag befinner mig i...
jag vill försöka delge er om det tillstånd jag befinner mig i.
hur jag mår, hur jag känner, tankarna jag tänker...allt.
både för att involvera er i hur man kan må i att förlora ett barn,
men också för min egen del att sätta ord och våga prata.
våga vara svag.
jag hör minst en gång per dag; du är så stark Emma!
ja, det vet jag väl - men vem fan hjälper det?
sitter instängd bakom min mentala mur av tomhet,
den mur som mitt undermedvetna byggt och jag inte når.
jag ska försöka skriva, försöka få er att förstå.
försöka få mig själv att hitta mig själv igen.
finna känslor, finna sorgen, hitta mening och känna glädje.
jag ska försöka...
Det är fullkomligt försåtligt att inte alltid vara stark! Fullkomligt förståeligt att bryta ihop och få vara ledsen! Att människor säger så till dig är nog för att dem själva inte kan föreställa sig den smärtan som ni går igenom och bearbetar för var dag som går.
För mig är du stark Emma för att du är så enormt ödmjuk mot de dina!! Det är så lätt att se på allt och alla med ilska efter vad ni fått genomlida! Där beundrar jag din enorma styrka! Du visar vem du verkligen är och har bevisat för mig vilken fantastisk tjej du är. Och detta är inget smörande utan jag talar rakt från hjärtat!
Tänker på er minst en gång om dagen.
Varma goa kramar från oss!
Jag gick hos en kurator efter 2 års hormonbehandlingar och ett MA, och det hjälpte faktiskt. Bara få säga vad man tänkte och inte behöva vara rädd för att såra nån, för dom som är närmast en kanske ändå inte förstår alltid hur man känner sig osv. Jag lärde mig nya sätt att tänka och när vi sen äntligen blev med barn igen och sen föddes våran son i v 31, var jag glad att jag hade gått hos min kurator för jag kände att jag orkade med allt och hade "verktyg" att hantera situationen.
Önskar er en bra dag !
Jag är stolt över dig..<3
Tack för dina ord! Folk är alltid lika glada att tala om hur man ska känna i olika situationer, och det är ingen annan en än själv (om ens det ibland) som vet!
Tänker jättemycket på dig och din familj, svårt att sätta sig in i hur ni mår, men jag läser och försöker förstå och känner med Er! <3
