adbro

julen ska vara en rolig tid, december en händelserik månad.
jag har en vän som summerade den väldigt bra häromdagen i sin blogg.
skit.

hennes lilla pojk fyller fyra år på lördag. men han får aldrig lov att fira den.
min lilla flicka fyller ett om tolv dagar. men jag går aldrig ge henne sin första födelsedag.
lussetåg, julpyssel, klappar, tomten, maten, spänningen. borta.

första gången jag träffade Tristan med Nova smälte mitt hjärta.
jag vet att jag sa - han! han ska min flicka en dag gifta sig med.
Tristan var fylld av livsglädje och kärlek. alla som träffat honom minns det.
han gör avtryck.

jag tackar var dag för ett löjligt idolkort jag hade upplagt på Facebook.
där, från ingenstans, fann jag en vän. och jag kände det från första sekund.
Sophie är en klok kvinna med ett fantastiskt stort och varmt hjärta.
hon hade redan då varit med om för mycket, men hon stod med Tristan i handen.
jag har alltid sett upp till henne, som medmänniska, som vän, som mamma.
jag minns en dag efter Tilda hade dött och jag fick ett sms av Sophie.
hon skrev att idag struntade hon i att tänka på huset och fixa vad som skulle.
idag tänkte hon älska sina barn lite mer än vanligt och ge dom allt dom behövde.
jag blev nästan lite arg, hur kan hon bli mer för sina barn än hon redan är?
världens bästa mamma. som jag lovordat dig till nära och kära.
hon är en fantastisk människa och jag är så glad för att hon är min vän.
min stöttepelare, min vägledare och den jag håller i handen genom livet.

jag hoppas att Tilda och Tristan en dag gifter sig. dom är nog kära i varandra nu.
jag önskar av hela mitt hjärta att jag slapp dela vetskapen med min vän.
vetskapen av att leva död och alltid fattas något.
men här är vi. tillsammans.

http://med-barnen-i-handen.blogspot.se