DOM ANDRA
ni vet dom det händer men inte mig.
Tilda har somnat in och jag har nu sett mitt egna barn möta döden.
det som inte finns. det som inte får hända.
när Tilda funnit ro fick vi gå ut och de skulle - igen - operara henne.
borta med sladdar och borta med slangar fick vi komma in igen.
ensamma i ett tomt rum tvättade vi vår tös och klädde på henne ömt.
den fridfullaste stund under hela resan. men ändå så fylld med tårar.
vi lade i henne i en liten säng och rullade ut henne ur sitt rum.
vi gick med vår lilla, lilla fina bebis ner till ett rum som heter regnbågsrummet.
detta rum är klätt i tyg, ljus var tända och en sång av Enya kunde skönjas tyst.
mitt i rummet stod där en liten vit bebissäng bäddad i fina vita lakarn.
en sista gång fick jag lyfta upp min älskade lilla flicka och hålla henne tätt.
jag önskade att tiden stod stilla och att jag aldrig behövde släppa taget.
att vara i stunden att krama sin bebis för sista gången borde aldrig ta slut.
vi stoppade om henne. hon fick ligga med armana upp längs huvudet. så som hon älskar.
nallen låg tryggt vid hennes sida och Tilda var det vackraste vi sett.
jag lämnade en bit av mitt hjärta i detta rum. med mig fick jag en fruktansvärd sorg.
jag har slutat känna efter. jag pratar och jag berättar.
men jag orkar, verkligen orkar inte känna mer.
jag vet vilket oerhörd smärta det drar med sig att låta känslorna komma fram.
det kommer, det vet jag, men just nu kan det inte göra ondare än det gör.
så för att ge mitt barn den vackra begravning hon förtjänar,
ligger fokus och tankestimulans på att ge henne ett sista farväl i kärlekens värme.
...och detta är något man aldrig någonsin borde behöva göra. få lov att göra.
Älskade Emma,andre och nova.
De gör så ont i mig,så ont!
Önskar jag kunde få er att må bättre,
önskar att detta bara vore en mardröm.
Önskar att ni (inte någon) ska få känna denna smärtan.
Att behöva ge sitt barn en sista kram,
att behöva ta farväl.
De önskar man ingen.
Dina ord och berättelser är så vackra.
De känns som man står med er.
Snälla,fortsatt skriv. Ut med allt.
Finns alltid någon som lyssnar,stöttar och hjälper.
Vi som följer dig här,vi finns 24timmar om dygnet. Bar för er.
Vi lovar att lyssna!
Ta hand om er snälla ni.
Det måste ha varit så svårt att lämna rummet med er lilla flicka och veta att ni inte skulle få hålla om henne igen.Tycker ni är helt fantastiska som har valt att dela glädjen över när hon föddes och hela resan därefter. All styrka och kärlek till er!
Usch jag störtgråter. Just detta regnbågsrum fick vi information om inför vårt barns komplicerade operation, eller rättare sagt jag krävde att få veta vad som hände om det inte läkarna kulle lyckats med operationen.
Tårarna bara rinner. Jag har inte varit med om det ni har, men jag vet vad oro innebär och jag vet hur det känns när sitt barn intensivvårdsbehandlas. En oro som äter liv.
Gråt, älta och gråt. Ta hjälp av någon utomstående också. Ibland kan man hamna i att man ska trösta anhöriga. Ett råd på vägen. Kram
Emma, du skriver så fint.
Jag kommer aldrig föreställa mig hur det ont det gör, mer än att det gör fruktansvärt ont. Samtidigt är det så fint att se hur många som följer er och stöttar. Jag är en av dem och hoppas att ni tar er genom detta på bästa sätt.
Det är så orättvist, men kan jag göra något så finns jag här.
Mitt hjärta blöder ! Tycker så jävla äckligt synd om er :/ detta är inte rättvist alls ! Jag beundrar dig stort Emma att du orkar berätta om allt som hänt ! Massa kramar & styrka till er <3
Beklagar verkligen allt som hänt er. din starkhrhet emma borde fler ha. Ni är en otroligt fin familj ts hand om er så hoppas jag vi hörs igen kram från oss
Hej Emma! Vi känner inte varandra men vi träffades på Olivers 1-års kalas och min Peter arbetar med din André. Vi har följt er resa och jag har många många gånger börjat skriva på en kommentar men aldrig funnit ord.. Ingen borde få uppleva det ni gjort. Vi tänder ett ljus ikväll för Tilda och sänder en massa srtyrka i denna svåra tid. Ta hand om er.
Det gör så så ont i mig. Ingen ska behöva mista sitt barn. Jag hoppas ni finner styrkan så att ni kan komma vidare. Du skriver så berörande och fint!
Jag är så ledsen för er skull, jag finner inga ord!
Floder rinner ner för mina kinder. Jag känner bara en otrolig tomhet. Dina ord går rakt in i hjärtat! Ingen ska behöva uppleva det ni nu gör! Å... Jag är så ledsen Emma!! Ni följer mig i tankarna dag som natt! Livet blir så påtagligt skört efter ert fruktansvärda öde.
Lilla Tilda har satt sådana fotspår som aldrig kommer försvinna!
Kram <3
