ORKAR INTE HA FÖRLORAT MITT BARN
ni vet om ett flygplan kommer farandes på låg höjd,
då ser man planet komma farandes förbi en
med en fördröjning kommer sedan ljudet brakande.
det är ett sätt att se på vad som hände, vi gick igenom.
vi var där, det skedde och vi såg det hända. tystnad.
...i smygande takt kommer nu mullrandet ljudande.
som på automatik kan jag återberätta och prata.
i detalj kan jag beskriva med ord vad som hände, hur det gick till.
jag vet precis hur jag känner och mår. men känner inget.
men jag är fullkomligt blockerat.
jag får inte upp en bild i huvudet. känner inte en känsla.
något har helt stängt av allt som har med Tildas sista tid att göra.
hennes sista vecka var det absolut mest vidriga jag gått genom.
jag såg min lilla flicka bli sjukare och sjukare. svagare och svagare.
paniken, ångesten, oron, smärtan, ovissheten...
allt slet mitt hjärta gång på gång.
hoppet stampa på mitt hjärta gång på gång.
jag bara ville, ville så gärna och önska så fruktansvärt mycket
att något eller någon hörde mina böner.
snälla, snälla! låt min lilla bebis bli frisk, låt mig få behålla mitt barn.
men någonstans visste jag att vi vandra mot att mista vårt barn.
detta tärde mig uti inifrån och ut samtidigt som lilla lilla Tilda led.
hur hemskt det än låter var det en sådan otrolig lättnad,
när de gick med på att avsluta hennes behandling, låta henne somna in.
Tilda fick somna in och slippa all smärta. men jag miste mitt barn.
försöker jag nå mina känslor är det inte sorg eller tårar som kryper på.
det är en ångestfylld panik av smärta. min kropp klarar det inte.
jag orkar inte känna efter, det gör för ont. allt för ont att mista mitt barn!
Kramar i massor!
Tillåt dig att inte känna för en stund, ge dig själv andhämtning för att sedan komma igen och hämta kraft från Nova och alla runt omkring dig. Det är ok, Emma. Finns här!
har läst igenom alla inlägg från december. jag kan inte sluta gråta! det ni har gått igenom borde ingen beöhva gå igenom. livet är så otroligt orättvist.tilde kämpade , ni kämpade men endå gick det inte. varför? jävla skit värld!!!!! blir så förbannad...
även fast jag inte ens vet vilka ni är så kan jag inte sluta gråta. vill bara krama om er och säga att jag ordnar allt, att jag ska fixa så att tilde kommer tillbaka, vet ju att det inte går men vill gå gärna göra det.
ville bara skriva detta till dig. du är stark! otroligt stark, du har en underbart fin dotter kvar. ta hand om henne och älska henne som dualltid gjort! tänker på er och kommer fortsätta gråta för er!! <3 <3 <3 <3 <3
kramar lisa
Hej Emma
Jag vill bara lämna ett litet medelande till dig och din familj.
Fick veta genom en gemensam vän vad som hänt er.
När och om du/ni orkar och vill finns det fler änglaföräldrar.
Jag är en av dom, vet vad du ni går igenom.
Skänker er en stor varm kram
Från en änglaförälder
Angelica
[email protected]
www.mittanglabarn.blogg.se
Efter ett par timmars läsande om eran resa så sitter jag här med tårar som rinner och är totalt mållös. Ingen ska nånsin behöva gå igenom en sådan sak som du och eran familj behövt gå igenom.
Jag blir helt fullkomligt tagen av din berättelse, om ditt liv, dina ord som berör rakt in i själen, in i hjärtat. Du har en fantastisk känsla att förmedla ut ett budskap och känsla.
Ta med den otroliga styrka du har inom dig och ta hand om dig och din familj.
Skickar styrkekramar!
Kärlek <3
Jag skickar alla mina tankar till dig & din familj ikväll. Tårarna vill inte sluta rinna och jag vill inte acceptera att sånt här händer. Styrkekramar
Skriver och raderar gång på gång till dig! Finner helt enkelt inga ord, försöker förstå och sätta mig in men det gör så ont, det går inte att förstå! Stora kramar!
