adbro

att försöka att med ord beskriva smärtan vi känner
sorgen vi lever i och tårarna vi fäller.
det är bara ett slöseri av ord och att överskatta dess innebörd.
ingen förklaring kan ens i närheten komma i att förklara känslan.
därför lämnar jag det till en människas sunda förnuft.
en minsta antydan av hjärta hos er gör att ni förstår att det är oförståeligt.

men en olidlig fruktan för denna dag så kom den ändå.
fast på ett märkligt vänster, och förstå mig rätt, så är jag så glad.
min vackraste fina lilla, lilla tös.
hon låg inte i den lilla, lilla på tok för stora kistan som stod inne i kapellet.
det var bara hennes kropp. hennes skal som lät oss få ha henne som vår.
det var vi, vi tillsammans med alla fantastiska själar som tog med henne in.
i våra hjärtan och våra tankar, i vår själ, tog vi med oss Tilda in.
inte en stund var jobbigt, trots att vi grät - som vi grät. jag log.
vi log allesammans. för det var så fint. man kunde ta på kärleken så stark den var.
minnet och kärleken Tilda efterlämnade sig samlades under denna stund.

vi kan bara från djupet av våra hjärtan tacka alla - TACK!
tack ni som var där kroppsligt, själsligt och stöttade oss.
med er vid vår sida, i vår hand, mot er axel, i er famn, i er tanke.
tillsammans med er log vi för stunden vi fick med detta barn och vi vet,
vi vet att vi kommer att klara det. det kommer bli tungt med det går.
ett extra tack till Gunnar för fantastisk återberättelse av Tilda.
ett stort extra tack till Maja för en stämma som sjunger med änglarna. för änglarna.
tack.