adbro

jag bara sitter och funderar, har en filosofi om f-kassan...
jag känner att någonstans mellan alla tårar, bortom all smärta,
där finns en brutal ilska.

tack vare den förbannade kassan finns där en hel del frustration som tar sig fram.
så jag tror att det är därför den finns, som en liten egen teori.
senast idag fick jag uppleva en av de otroligt IQ-befriande i personalstyrkan.

kort och gott ringde jag för att ifrågasätta om mina pengar eftersom 29 dagar gått.
...ni alla är väl bekanta med deras 30dagar som de utnyttjar till max.
efter en kortade diskussion svarar den tuggummi-tuggande kärringen på andra sidan
"ja, men det är ju inte mitt fel att det inte är klart
behöver det kompletteras så tar det ju längre tid"
där menar jag på att hon kanske skulle dämpa tonen lite
och att om det ska kompletteras ska jag ju veta det senast imorgon
sen frågar jag om sjukersättningen inte beräknas på samma sätt som föräldrapenning.
"ja, det vet ju inte jag...det får ju du ta med din handläggare"
där brister jag - det är ju inte MITT fel i alla fall att hon inte kan svara på det,
jag ringer ju för att jag vill ha svar och vad som ska göras åt det får ju den som svarar ta.
då börjar kärringen käfta...
tror, jag tror och rätta mig om jag har fel, att pallar du inte gnälliga kunder
- ge då fan i att arbeta för försäkringskassan...

helt jävla sanslöst...