VÄRDIGT LIV
det kan inte vara ett värdigt liv att var gång jag vaknar gråter jag,
sist innan jag somnar gråter jag, så fort jag pratar gråter jag...
vad har jag gjort fel? och förlåt den någon som gav mig denna karma.
jag är så trött.
det är så jävla ensamt.
chocken och påtagligheten för folk runt omkring mig,
börjar med tiden trubbas av, de faller tillbaka in i sina vardagliga rutiner.
avståndet till omvärlden blir bara längre med tiden,
jag saknar mer för varje dag, gråter mer, smärtar mer...
och här står jag helt själv - ja men jag då?
varför kan inte jag få fortsätta leva?
Dina ord känns som om de vore mina, så j*vla jobbigt nu!
Pernilla.R mamma till Samuel och Änglen Ville
Du har inte gjort ngt fel Emma!
I detta finns ingen rättvisa, inga svar... O det gör det svårt för vi vill så gärna ha förklaring för allt. En förklaring för att kunna ta små stapplande steg framåt. Vill se ngn mening för att kunna hantera det.
Finns här - trots att vi inte lyckas synka våra schema!
Jag känner inte dig och jag kände inte din Tilda, men jag tänker ändå på er i stort sett varje dag. Jag följer bloggen, men kommenterar sällan. Vet liksom inte vad jag skulle kunna skriva som inte verkar banalt. Jag önskar att det inte var så här, att du och din familj skulle fått behålla er lilla fina bebis...
