MÅSTEN
Det handlar inte om att tycka synd om sig själv. Om mig själv.
Men jag är trött. Riktigt trött.
Trött emotionellt, i själen och i kroppen.
Bara tanken på att träffa folk gör mig dödstrött.
Jag tänker att jag måste bita ihop, bjuda till. Orka och låtsas.
Det tar så mycket energi att bara tänka på vad jag ska göra,
att när dagen är kommen är orkar jag inte mer.
Jag försöker bita ihop, bjuda till, vara rolig, vara glad, ge energi.
Men jag är bara tråkig, sur, bitter, egocentrisk, lat och trött.
Få stunder händer det spontant att känner mig till freds.
Då, dessa få tillfällen, blandas inte orden ihop,
är inte en dimma i mina tankar och jag andas utan att kämpa.
Sen vill jag bara sova.
Jag vill bara sova hela tiden. Legat i min säng, i mörkret, hela dagar och nätter.
Men jag kan inte.
Jag måste gå upp. Familjen kallar, barnen ropar. Huset skriker.
Måste. Orka. Hela. Tiden. Varje. Dag.
Måste leva, måste se tiden gå, måste göra, måste träffas, måste.
Måste se till att inte skjuta bort varje själ i mitt liv för att jag inte orkar,
måste bjuda till och vara en vän.
Men jag glömmer, jag orkar inte, jag fungerar inte, jag får inte ihop det.
Men jag måste. Varje dag.
Och det är för mig idag att kämpa.
För mig är det en kamp emot logiken, hjärtesorgen och mörkret.
Och den suger ur all min kraft och glädje till sista droppen.
Det känns som om jag springer en maraton varje dag för att nästa börja om.
Men tiden går ju, så jag borde ju komma över och gå vidare.
Kan man tycka.........
Kommentarer
Postat av: Linn
Emma, ja tiden går men det betyder inte att ni mår eller kommer mår bättre eller att det blir bättre. Hur ska det kunna blir det när det hela tiden fattas en i er familj?? D är så jävla orättvist, så fel, fruktansvärt fel och hemskt. Om det ändå inte vore så, varför varför varför ska sånt får hända?? Varje föräldrars mardröm och jag önskar att ingen fick vara med om det som ni har varit med om och kommer alltid vara med om. Lider så oerhört med er alla. Önskar att ni fick vara lyckliga och tillsammans allihopa. Mitt hjärta lider med er.
Kramar <3
Postat av: Tabita
Man kan tycka och tänka hur mycket som helst som utomstående men i slutändan är det bara du/ni som vet hur det känns och vi andra kan bara försöka förstå och känna med er. Många kramar/Tabita
Trackback
