dag 3 - DET VAR DÅ
ikväll för ett år sedan förstod jag fortfarande inte hur det skulle ta sig.
hon hade på sex timmar under eftermiddagen blivit sämre.
hennes lungor hade påvisat två små kollapser på röntgen,
något man förväntade sig eftersom hon inte orkade använda hela lungkapaciteten.
jag hade väl hört läkaren säga där någonstans under dagen
att det kunde bli en ond cirkel av att orka mindre och kollapsa mer.
men viftade väl bort det - vi var ju i trygga händer. inget var onormalt.
eller?
hon orkade inte äta själv längre. hon behövde hjälp med syresättningen.
hon fick syrgas, de inhalerade med fukt och adrenalin som hjälp.
hon fick överta min säng med lutning och kudde för att öppna luftvägarna.
de kontrollerade syresättning och koldioxidhalten.
de sprang in och ut genom dörrarna. testade, kollade och diskuterade.
Tilda var bara slem, slem och slem. de sög rent slem, hon kräkte slem.
hon snorade, hostade, bäftade efter andan och kämpade på.
jag? jag tyckte synd om henne.
modershjärtat brast lite när jag såg hennes kamp.
men jag var lugn. vi var ju på sjukhuset.
allt som hände var förväntat, de visste vad som skulle göras.
och hon var liten.
men vi skulle snart nå kulmen och sen skulle det bli bra igen.
en vecka till och sen kunde vi få komma hem. med Tilda.
så var det, då.
en undersköterska fick nattvaket.
jag skulle få sova hette det.
hon skulle hjälpa Tilda att suga slem, kolla övervakningen,
mata, bädda om, byta blöja, syresätta, kolla värden och ge Alvedon.
det var så det bestämdes. det var så vi sa.
jag somnade i klaffsängen bredvid i godan tro på att detta var att förvänta.
det var så vi sa, men det var inte så natten kom till att bli.
och då har inte ens den värsta biten av resan ens börjat. inte ens kunnat anas.
det var då.
"det tar på henne. hon är helt slut. men så himla duktig och stark!
hon bäftar, dippar, kämpar. hon är vår allas lilla överlevare!"
hon bäftar, dippar, kämpar. hon är vår allas lilla överlevare!"
Kommentarer
Postat av: Anonym
Stackarn. Vad hon fick kämpa lida o vara med om så mkt. Få så ont av att läsa detta. Vf skulle detta hända hennr? Fatta d inte ngnsin
Postat av: Lina
Jag kan inte sätta mig in i er situation eller ens försöka förstå vad ni har gått, och fortfarande går, igenom ...
Därför skickar jag bara en stor kram - den hjälper inget, men det är det enda jag kan göra ...
Stor varm kram Lina
Postat av: Anonym
Stackarn. Vad hon fick kämpa lida o vara med om så mkt. Få så ont av att läsa detta. Vf skulle detta hända hennr? Fatta d inte ngnsin
Trackback
