IDAG FÖR ETT ÅR SEDAN - dag 1

idag för ett år sedan vaknade vi och skulle skjutsa lina till flygplatsen.
hon hade spenderat en knapp vecka hos oss, hemma från Östersund,
för att stötta, hjälpa till och lära känna Tilda när hon bodde så långt iväg.

Tilda vaknar pigg och hon var precis sig själv.
...trodde vi.
dagen innan hade hon haft ett andningsuppehåll efter att ha satt i halsen.
...trodde vi.
men nu var hon tillbaka.

Lina låg i soffan, och hade precis sondat Tilda med henne sovandes på bröstet.
då ser jag på Tilda hur färgen försvinner från henne och hon blir livlös.
jag sliter tag i henne från Lina och får henne till sist att ta ett andetag.
Lina får tillbaka henne då hon i en kaskad fullkomligt tömmer magen.

vi ringer till Neo och förklarar läget. vi får komma in.
vi tar det säkra före det osäkra hette det...
pappa kommer för att hämta Nova och Lina. jag, André och Tilda åker in.

vi kommer in och Tilda är en glad speleman utan ens en kråka i näsan.
trots detta tar de oss på allvar - de känner oss så pass väl.
de vet att säger vi att där är något, så är det så. vi är lugna, inte oroliga föräldrar.
...då.

tur i oturen får hon en rejäl apné när läkaren är och kontrollerar henne.
de ser vad vi såg, något är inte rätt.
de misstänker RSV. vi får stanna natten, nere på BARN i isoleringsrum.

proverna kom tillbaka negativa.
André åkte hem till Nova och jag installerade mig på rummet.
Tilda var uppkopplad, jag fick in en pump och vi mös ner oss i sängen.
trots pigg och utan förkylningssymptom så misstänkte de starkt RSV.
det var i ett tidigt stadium av insjuknandet så det var bra vi var på plats.

jag lyssnade lite halvhjärtat på sköterskans information om BARN.
jag lyssnade lika illa på informationen hon gav om vad som komma kunde.
"hon kan bli dålig, kan behöva hjälp med syresättning - CPAP rent av,
kulmen kommer efter cirka fem dagar, kalla om det är något..."

vi hade redan levt två månader på sjukhus med henne uppkopplad.
då var hon kilot tung och vi var ovissa om hon skulle bli en "riktig bebis"
men nu var hon en riktig bebis, med lårveck och pigga ögon.
klarade vi det då, ja men då klarar vi det nu.
det var tråkigt bakslag att behöva vara tillbaka på sjukhuset några dagar,
men några dagar mer eller mindre - tja, smällar man får ta.
det är ju för hennes skull! och sen skulle vi ju hem, tillsammans.
...trodde vi då.


Kommentarer
Postat av: linn

Emma: jag är så ledsen för er skull och Tildas. Önskar så att hon lever nu med. Att hon inte skulle behöva bli så dålig. Sen jag såg på aftonbladet vid nyår ha jag tänkt på er alla varje dag o Tilda. Gråtit varje dag. Ta d så illa o ingen i min.närhet förstår mig till 100. Jobbigt. Jag är så hilma ledsen att d skulle gå.så illa för henne :( förstår d inte fortf
Var kom.förkylningen ifrån? <3

2013-02-19 @ 09:42:45
Postat av: Tilda

Verkligen skrämmande att det var precis så det gick till när vi åkte in med Isaac i mars. Apnéer hemma nattetid, sedan tjockt slem o förkylning som visa sig påverkat lungorna. Ngt "virus" hette det från läkaren eftersom ni nyss hade mist Tilda i RSV.

Men ssk som inte visste, sa att det tydligt va RSV När vi va inlagda, så då vi viste ändå. Så orättvist på alla sätt o vis. Att något så "överkomligt" för oss blev motsatsen för er. Det skulle gått bra för de båda <3 tänker på er ofta vännen. Hoppas allt är bra med er o barnen nu i dessa sjukdomstiderna. Kram <3

2013-02-19 @ 12:56:53
Postat av: malin

Fy fan. Pallar inte att läsa. Så fruktansvärt sorgligt o jag vet inte vad jag ska skriva. Finns inga ord i världen som hjälper.
Styrkekram

2013-02-19 @ 16:44:18
URL: http://malinkjellberg.blogspot.com
Postat av: Ditte

❤❤kramar om❤❤och tänker på er❤❤

2013-02-19 @ 19:49:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0