IDAG FÖR ETT ÅR SEDAN - dag 10 och slutet
idag är en sådan dag.
en sån där tystnad överröstar,
där mörkret bländar,
en sån där rätt är fel
där musiken är taktlös
där logik är enbart ett minne blott
och jag befinner mig levande död.
jag orkar inte känna, tänka eller befinna mig - jag är.
men jag ska försöka återberätta vår sista stund, monotont i det invanda.
läkaren stänger av maskinen som håller hennes kropp vid liv.
som ett skådespel att erfara ställer sig personalen på rad och iakttar,
de iakttar oss där vi sitter på vars en sida sängen.
jag vet att jag fick panik när maskinen var av - när blir det för sent?
när kan inte maskinen åter slås på för att hålla igång hennes liv?
är det verkligen kört? ska hon verkligen dö? tar vi hennes liv nu? Tilda? TILDA!!
men jag samlar mig, jag är rädd? hon är bara bebis, det är hon som ska dö.
jag kliver ur mig själv, där och då. jag bestämmer mig för att vara Tildas mamma.
bara vara Tildas mamma. hon och jag.
jag tar hennes hand, klappar henne på pannan och stryker hennes kind.
i tio minuter sitter jag så.
i tio minuter ser jag hur hjärtpulsen stannar av så sakta.
i tio minuter pratar jag med henne.
"mitt lilla, lilla hjärta. lilla strumpan!
hur kunde det bli så fel?
men det är bra nu, det kommer bli bra nu.
du ska få sova gott min lilla flicka. sova gott och inte ha ont.
men mamma kommer sakna dig så mycket, så, så mycket.
mamma älskar dig så mycket! mamma älskar dig lilla gumman!
det kommer bli bra nu gumman, det är okej. det är okej hjärtat.
mamma är här, och du kommer sova gott.
mamma kommer sitta här och finnas hos dig till du somnar.
och jag kommer sakna dig, och det kommer göra så ont.
mitt lilla älskade barn, min fina lilla Tilda.
lilla strumpan min, hur kunde det bli så fel?
men det är okej, sov gott älskade bebis.
mamma är här, och mamma älskar dig.
och jag kommer alltid att göra."
om och om och om igen, om och om igen.
helt plötsligt var hon död.
hon hade gått från blek till död.
från hjärtslag till inget.
blicken var tom och munnen gapade efter absolut ingenting.
död.
så liten, alldeles ensam.
död.
jag hade klivit ur min kropp där och då. jag har ingen tanke på att kliva i den igen.
Tilda min bebis hon tog livet med sig när hon dog från mig, där och då.
Jag finner inga ord för d. Jag är helt tom. Men d är så fruktansvärt, så hemskt , så brutalt så FEL. SÅ FEL!! åh om d bara inte hade hänt just detta.. varför???? Bilden va väldigt hemskt o tårarna rinner o rinner.. så tråkigt så ledsen. så hemskt!! så fel som sagt. Beklagar så oerhört återigen o tänker alltid på er alla <3
Ngt vad som borde ha gått för att hon skulle bli bra o va som innan tkr man <3 om d ändå kunde ha varit så...
Klumpen i halsen infinner sig o tårarna rinner!
Hur kan det få lov att gå så fel? Ett stackars oskyldigt barn!
Det är fel, fel, fel!!
Ditt sätt att skriva får mig nästan att känna att jag va där, när jag läser spelas det upp som en film i huvet.
Skickar de varmaste kramar o tankar till er på denna dag!
<3 /Anna
Jag sitter i soffan och gråter och min lilla dotter ligger en våning upp. Bara tanken på att inte få ha henne vid min sida får mig att rysa och mer därtill. Hur sjutton känns det då för er?! Sååå fel! Vem är det som bestämmer vem som får stanna eller inte på denna jord? Det är helt fel ordning iallfall!! Helt FEL!! Livet kan vara så jävla grymt! Stor Krammmmm
Jag önskar så jag kunde få lite av er smärta att försvinna, att få er lilla Tilda tillbaka. Det enda jag kan säga är att jag tänker på er, på Tilda. Följt er i snart två år, allt du skriver och det ni upplevt. Tack, för att ni låter oss vara med och känna! Livet är inget att ta för givet, det har ni lärt mig! Min kärlek till mitt barn, jag kan bara ana den smärta ni har idag... En stor kram, massa tankar och kärlek önskar jag er!
Tårarna rinner , mina tankar finns hos er!
Det är för grymt för att ta in! Ingen ska behöva överleva sitt barn! Ingen ska behöva gå igenom denna smärta!
Ni har lärt mig så oerhört mycket om livet fina Emma! Tilda och er familj speglar mina tankar faktiskt nästan varje dag! Vid ögonblick jag ser mina barn slår det mig ofta hur skört livet är och hur ofantligt mycket jag älskar dem!
Det är så fel att Tilda inte finns här på jorden längre. Ser ingen rätt i det någonstans. Finns ingen tröst. Att hon är den vackraste av änglar eller den färgrikaste fjäril. Det låter fint och det känns kanske en smula lättare. Men jag vet att vi är många som aldrig kommer förstå. Hur livet får lov att vara så fruktansvärt orättvist.
Som vän finns jag för dig. Hos mig får du prata om Tilda och sörja henne livet ut. Aldrig kommer jag kalla det älta. Man kan inte älta sitt döda barn. Åh vad jag tänker på er! Det gör så ont att se en vän så sårad.
Du ska få ta del av en text på en låt jag sjungit. Och den har fått mig att tänka på er fina flicka.
Kramar fina ni <3
"Det är svårt att mista en vän, så svårt att mista en vän.
Något fint går itu, här är jag, var är du?
Jag vill tro att vi träffas igen.
Som en fjäril som lyfter från blomman, som en fågel som lämnar sitt bo. Söker själen sin väg mot det höga.
Så har jag hört, så har jag lärt. Är det sant så vet du det nu.
Det är svårt att mista en vän, så svårt att mista en vän.
Något fint går itu, här är jag, var är du?
Jag vill tro att vi träffas igen."
Lilla Tilda!! Tänder ett ljus för dig ikväll. Emma jag gråter med dig.... Kram
Lilla Tilda!! Tänder ett ljus för dig ikväll. Emma jag gråter med dig.... Kram
Mina tårar rinner & rinner emma ! Jag skulle vilja ta smärtan ifrån dig så att du slipper- för fy i hela jävla helvete vad hårt det måste vara ! :( du skriver så himla fint , jag slår vad om att du hjälper andra människor som e i samma sist att "gå vidare".. Hur tungt det än är ! Massa kärleks kramar <3
Jag finner inte många ord....fruktansvärt att det kan få bli såhär. Lilla söta fina Tilda. Hon sitter nog på ett moln och ser ner till er och vill inte att ni ska vara ledsna. ♥
Så otroligt orättvist. Så fel. Mina tårar faller. Finner inga ord. Så ont. Vi känner varandra inte. Jag är gammal vän till Sophie... Kram
Vackra lilla Tilda ❤
Emma, jag hittade hit till din blogg när jag läste om ert öde i Aftonbladet. Jag blev så berörd. Kanske lite extra mycket eftersom jag själv blev mamma till en flicka i höstas. Du och din familj fick oss att öppna upp ögonen för RS-viruset. Era ord gjorde att vi blev mer försiktiga med i vilka miljöer vi är i med vår dotter. Så TACK Emma! Mina varmaste tankar till dig och din fina familj.
Kram lilla Tilda. Söta lilla flicka ❤
Jag gråter inte, jag storbölar... Inga ord är tillräcklig
& hela min kropp vänder sig ut & in.. Ingen ingen ingen borde
Få gå igenom detta öde,nånsin! Obeskrivligt.. Tänker på er kvarlevande, som får leva i evig smärta resten av era liv, världen är såå orättvis!
