adbro

idag för ett år sedan vaknade jag min första, av en evighets morgnar,
utan att ha min dotter hemma i vår säng, i sin säng, i vårt hus.
men det visste jag inte då.

jag vaknade istället glad och utvilad.
Tilda var trött och sov bra den natten, vaknade bara för mat och somnade om.
jag sprang på Emelie i korridoren, passande nog på praktik på BARN.
så när hennes dag var klar kom hon in och höll mig och lilla Tilda-fis sällskap.
Tilda mös och var trygg i Emelies famn, då.
André kom även in på sin lunch, för att äta och lämna saker till mig.
för vi skulle stanna kvar - dagens prover var positiva för RS.

hon hade syrgasgrimma i förebyggande syfte, värdena hennes pendlade lite.
jag skrev lite less men positivt i bloggen

"Tilda å andra sidan har väl egentligen inga bra besked att medge.
detta förbannade RS-viruset visade sig vara boven i vårt drama.
tur i oturen fick vi dels ett resultat, dels är vi ju trots allt på bästa ställe.

sämst mår barnen framför allt runt femte dagen.
så om en dag till eller två kan vi nog förvänta oss en rejäl dipp.
men vi är förberedda med både syrgas och olivsug. allt för att undlätta.
...men nu vet vi. och vi är på rätt plats!"

...om jag bara visste, om jag bara visste då vad jag vet idag.
här ligger hon idag för ett år sedan på min kudde i sängen,
detta för att komma upp lite och få friare luftgångar.
snoret och slemmet började göra sig påmint under dagen och hon vart tröttare.