NÅGONSTANS DÄR

jag försöker ta det till mig.
varje dag, varje sekund bearbetar jag det.
men jag klarar inte av att ta i det, att förstå.
mäktar inte med smärtan, förmår inte att ta i sanningen.
jag förlorade det man inte får.
som att tappa den dyrbaraste kristallskålen.
kras. tusen och en skärva. splitter.
samlar frenetiskt ihop alla spillror av mig själv, mitt liv.
men händerna räcker inte till. plockar upp en bit, tappar en annan.
spillror smulas sönder och tillintetgörs.
jag tynar bort, sakta men säkert. en bit i taget.
 
alla. precis alla känslor finns där.
jag känner de inte men dom finns där.
äter mig inifrån och ut. tär sig fram genom kroppen.
 
jag springer. springer så fort benen orkar.
springer för överlevnad. springer för mina barn.
springer helt utan kontroll. 
för det hinner ifatt.
mörkret kommer alltid ifatt. 
förr eller senare.
frågan är bara när det smäller.
boom.

Kommentarer
Postat av: Linn

<3

2013-06-11 @ 07:56:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0