JAG MINNS

jag intalar mig var dag att jag inte minns.
jag tror varje minut att jag förtränger, glömmer bort.
konstant minns jag, påminns jag.
 
var gång jag njuter av Milos lilla existerande,
då påminns jag vad jag saknas, missar med Tilda.
var gång jag ser två systrar glädjas åt varandra, 
då påminns jag vad jag sett fram emot men förlorat.
var gång jag träffar ett barn som är i ålder med Tilda, 
påminns jag om det tomrum jag har med en tvååring och en bebis.
var är min ettåring? var är den lilla tultandes tjejen?
hon som skulle springa runt här nu i det gröna gräset,
njuta av sommaren och kanske bygga sin första sandkaka.
 
jag har min stora fina tvååring som redan har haft den sommaren.
jag har min älskade lilla bebis som kommer kunna njuta nästa sommar.
men var är min lilla ettåriga dotter som ska uppleva livet nu?
 
så jo, jag påminns och minns henne var dag.
hon saknas mig och platsen som hon skulle fyllt ut,
den blir bara större och större, mer tom för var dag hon skulle vuxit.

Kommentarer
Postat av: Linn

Åh Emma, vad jag grät när jag läste detta inlägget. Vet inte vad jag ska skriva eller säga men jag tänker så oerhört på er alla varje dag, och är så himla ledsen för att detta har hänt. Man förstår det fortf inte eller varför. Kommer man väl aldrig att göra. Så hemskt att hon inte få vara här och uppleva detta som du skriver. D gör ont i alla våra hjärtan, för att inte talar om vad d måste göra för er och med er. Finner inga ord för detta!! Önskar att d aldrig hade hänt och att hon kom tillbaka. D är min högsta önskan Emma. Om man bara kunde göra ngt. Hatar att det blev så här. Kramar <3

2013-05-27 @ 12:25:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0