ATT SKRIVA

jag försöker skriva. rättelse, jag vill skriva.
men jag vet inte var jag ska börja, famlar.
så mycket och ändå absolut ingenting.

jag vill visa upp mig själv, blotta min själ.
men vad finns där att säg? vad vill du höra?

jag har sorg. har sörjt och sörjer var dag.
men min sorg eskalerade till något större.
det växte upp från djupet, vällde upp i mörker.
men den olidliga saknaden av Tilda är inte anledningen.
det var droppen som fick bägaren att rinna över,
min utlösande faktor.
jag känner igen känslorna, kan ta tankarna, skräms inte längre.
jag har varit där förr.
men nu är jag fast, djupare och mörkare än någonsin.
jag kan inte se tillbaka, allt är mörkt. svart. likadant.

hur förklarar jag det? när jag inte förstår.
hur berättar jag? när jag inte vet.
hur rättfärdigar jag? när jag förbannar mig själv.
hur involverar jag? när jag själv vägrar att erkänna.

så länge uppehåller jag mig, var sekund.
men jag ska försöka att visa.
visa det som faktiskt är - mina barn.
alla mina barn, alla tre. två mot en.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0