BEBISAR
Ett föräldrahjärta ser sina barn som ömtåliga små bebisar hela livet,
så varför bryr man sig inte mer om barnen när de faktiskt är små ömtåliga bebisar?
Jag vet, jag förstår, att man är stolt
och vill visa upp sin bebis för allt och alla i sitt liv man hade innan man fick sin bebis.
Men det smärtar mig när man sliter med sig veckogamla bebisar på förskolor,
öppna som vanliga.
Man klockar dagen barnet fyller ett så man verkligen inte ger de ett saltkorn innan,
man läser innehållsförteckningar på ostar när man är gravid,
man barnsäkrar lådor och vägguttag när barnet inte ens lärt sig åla.
Men ändå envisas man med att släpa ut stackarn i en oas av bakterier.
Köpcentra, stora middagar, förskolor, allt...
Jag menar inte att alla kan förlora sina barn bara för att jag gjort det.
Men man kan! Och bebisar kan bli så sjuka att hjärtat går sönder om vartannat.
Och ja - en förkylning kan döda. Även ett fullgånget starkt barn.
Snälla stanna i bebisbubblan.
Världen kan vänta.
