DU BLEV FÖRKYLD
vi fick lära oss att livet och goda förutsättningar inte är självklart.
men vi hade ändå inga tvivel.
två steg fram och ett steg bak. tid och väntan.
Tilda föddes i vecka 27+2 och var såklart pytteliten och omogen.
men fick hon bara tid på sig skulle hon komma ifatt.
alla sa så, alla trodde på det. vi trodde på henne.
efter två månader på neo, fortfarande 6veckor kvar till beräknad födsel,
då fick vi ta hem vår dotter.
utan syrgas, utan oro, utan några större mediciner.
för nu hade tiden gått, två månader i livet och resten låg framför henne.
vi levde i den tron och känslan i 16 dagar.
inte av god tro eller förälderlig naivitet.
utan hon var bra. liten bebis men samma förutsättningar som fullgången.
kanske skulle bli en liten eftersläntrare på längd och vikt kanske motorik,
annars var hon som vilken annan liten bebis som helst.
känn känslan. ditt nyfödda barn i din famn och första resan hem.
första natten hemma, första badet hemma, första måltiden hemma.
kort efter kort, stolthet och lycka. glädjen och kärleken spirar.
jag var där, precis i den euroforiska bubbla som alla mammor får.
vi hade kanske inte tre dagars BB vistelse bakom,
men när jag bar min nya lilla bebis innanför dörren var känslan den samma.
nu var vi en fulländad familj - äntligen!
16 dagar höll det.
16 futtiga dagar.
tio till och sen var hon död.
min lilla bebis som jag stoltast i världen bar hem och visade sitt hem.
det hade inget som helst med hennes förtidiga födsel att göra.
hon blev förkyld. ett förkylningsvirus och nu är hon död.
jag minns tankarna.
hur kommer jag att på nytt kliva in i vårt hem utan min bebis?
hur kommer jag ta mig in? vad gör jag? hur gör jag?
var går jag? vad ser jag? vad tänker jag och vad känner jag?
jag minns inte.
jag kommer inte ihåg hur jag kom hem.
det är svart.
jag vet att vi lämnade Nova på dagis men sen vet jag inte mer.
jag kan inte komma ihåg hur jag kom hem utan mitt barn.
hur jag gjorde och vad jag tänkte.
svart.
för det gör så ont.
gott nytt år.......ännu ett år......
Kommentarer
Trackback
