MITT BARN LEVER, FÖR NU
idag för tre år sedan börjar jag processa.
http://adbro.blogg.se/2012/february/detta-ar-inte-min-bebis.html
jag börjar använda termer av liv och död.
det gör så jävla ont i mig när jag tänker på den kaos vi befann oss i.
det är kaos.
igår gör tre år sedan tror vi att nu är vi i Lund,
nu tog vi ett jävla steg att behöva åka akut från Helsingborg,
i ambulans i ilfart till barn intensiven i Lund.
men nu är vi här, där vi ska vara.
kommer vi hit har de kontroll, nu ska hon bara bli bra.
barn från hela Sverige kommer hit för att bli friska.
igår morse vaknar vi av att läkaren ringer.
"det har varit katastrof inatt, Tilda höll på att dö.
vi har inte haft tid att ringa er förrän nu.
nu är Tilda stabil, för nu, men kom hit."
vi kom dit, vi sprang i panik i korridoren.
vi hinner gå in och se henne ligga i en vibrerande respirator.
alarmet tjuter.
vi hör operation, vi hör akut.
sen skjutsas vi ur vägen och Tilda försvinner bort.
tre fruktansvärda långa långa timmar senare får vi veta.
hon överlevde - för nu.
idag för tre år sedan tar jag in det jag ser i det stora rummet.
där är maskiner och sladdar och upptar hela rummet.
mediciner och läkare om vartannat.
hon lever, för nu. hon är stabil, för nu.
jag bara stirrar.
hur kan det ens vara på riktigt att man sitter här?
jag tänker på allvar jag är livrädd för min dotters liv.
hon pendlar mellan liv och död. jag mellan hopp och förtvivlan.
läkarna vet inget. kan säga desto mindre.
de vet inte hur nästa minut ser ut.
de vet inte om hon överlever.
de vet inte när de kan säga.
men hon lever, för nu.
en minut i taget lever vi, i fullkomlig panik.
för nu.
http://adbro.blogg.se/2012/february/detta-ar-inte-min-bebis.html
skrev jag efter operationen för tre år sedan
Kommentarer
Trackback
