OLLES NEC-RESA intensivvård i Lund
vi kommer ner till Lund på kvällen,
söndag och otroligt nu verkar det vända.
nu är det vår tur - heja Olle!
strax efter anländer ambulans med Olle och personal.
resan har gått bra.
han möts av personalen här och överrapporteras.
vi får kramar av våra neomänniskor innan de lämnar oss.
Olle installeras och kopplas upp i en stor, steril sal på intensiven.
smått töcken av minnen och ordning.
men fram till tre på natten kommer de i ordning med honom.
vi får veta att barnkirurgerna gör vad de kan för att förhala operation.
vi frågar om vi är orealistiska om vi hoppas på självläkning.
med försiktighet försöker de svara att röntgen inte ser bra ut.
man vet inget, tiden får utvisa och de pratar i termer av månader.
men än så länge försöker kirurgerna att vänta...
han får blod. dropp. antibiotika. något mer.
hjärtat tappar puls mer än det håller stabilt läge.
Olle är blek och skiftar konstant färg.
det piper och plingar.
lördagens crp hade gått från 15 till 74.
jag får plocka upp honom för första gången.
han är trött, slö men har stabilare värden.
njur- och levervärdena ser bra ut.
han får mer blod och får lite bättre färg.
röntgen var stabil sedan gårdagen, avvaktar operation.
vi installerar oss på Ronald McDonald-huset.
söndag och otroligt nu verkar det vända.
crp har nästan halverats sedan gårdagen,
röntgen visar till och med en liten förbättring.
han fastar fortfarande och har lite blod i magsäcken.
man avvaktar om medicin bör ges.
Olle har fortfarande inga tecken på smärta,
syns ingen uppspändhet, rodnad eller ytliga blodkärl.
nu börjar man klia sig i huvudet hur han egentligen är så sjuk.
han börjar pigga på sig och visar på hunger.
på måndagen får han äntligen äta lite.
små, små mängder godkänner kirurgen.
5ml och sakta ska det trappas upp.
på natten bajsar han och utan blod.
vi har även fått en känd läkare sedan Tildas tid,
och han tar över Olle till våran stora lättnad.
Olle får även byta rum från vecka 24 bebisar.
en kuvöskompis i rummet och lite lugnare.
tisdagens crp ligger på 9,2...
börjar prata hemgång till Helsingborg inom ett par dagar.
läkaren berättar att bara utifrån röntgenbilderna,
skulle han säg att operation är oundviklig och barnet är jättesjukt.
ser han på Olle skulle han aldrig någonsin kunna gissa
att denna gosse varit riktigt illa däran.
Olle är nu hungrigare än aldrig förr och fruktansvärt sällskapssjuk.
maten går bra och trappas upp till 16ml under dagen.
värdena är bättre än innan han blev sjuk.
Idag är det onsdag.
Olle har fortfarande inte bajsat,
man vill att han gör det innan vi lämnar Lund.
men smälter undan all mat och äter just nu 25ml per mål.
så med tanke på att han mår bra annars,
så lär han komma igång i takt med att maten fortsätter öka.
händer inget drastiskt kommer vi att få åka imorgon,
tillbaka till Helsingborg och vår trygghet.
mindre än en vecka var vi här
- och ingen trodde detta var möjligt.
nu är det vår tur - heja Olle!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Känner inte er men detta gör ändå så ont i hjärtat. Jag vet vad ni föräldrar går igenom och jag jobbar på röntgen och kommer ibland upp till neonatal. Precis varje gång gör det ont och önskar att ingen ska behöva gå igenom sånt här. Jag ber för er alla, och för er lille son. <3
Postat av: Pernilla.R
Heja Olle!
Trackback
