adbro

ett plus ett blir fem & ett halvt ♥
en öppen dörr till världen.

...att leva i sorgen och glädjen med barn och änglabarn

SMÅBARNSKAOS OCH LYCKA

"jag ska aldrig tappa bort mig själv bara för att jag blivit mamma, egentid är viktigt och det är lika viktigt att bry sig om sig själv som om sina barn."

sa en barnlös Emma någon gång runt 22 års ålder...

omatchande tröjor, fluffigt hår, osminkad, påsar under ögonen...

"hej" säger en mer erfaren och realistisk morsa på 28.

men vet ni vad? aldrig förr har jag varit så harmonisk.

för första gången på länge länge kan jag uppleva tillstånd av lycka. inte bara glädje och vara glad, utan tillfredställelse med livet.

hemlighet? tiden.

tiden av erfarenheter, av lärdom, av mognad, av ålder, av arbete med vad JAG behöver.

och jag trodde förr, där bortom Tilda och pojkarna, att lycka var inför andra.

att tillfredsställa mina själsliga behov var utseende, sociala tillställningar, fasaden.

men nu har jag ödmjukt skrattat åt mig själv där innan jag fick barn, tänka sig att jag tror mig veta livskvalitet där och då.

så sent som i höstas, när jag var tvungen att lämna barnen på förskolan för Olles skull, att "bra, nu kan jag vara effektiv när de är där och njuta när de kommer hem" resultat? stress.

Nu! först nu kan jag känna att det är lugnt hos mig.

ja, det är fullt ös och jag är slut i huvudet när klockan blir kväll. men hjärtat och själen är laddat med kärlek och kvalitet.

jag steker ibland köpeköttbullar till lunch, jag skriker ibland helt opedagogiskt på barnen när känslorna tar över, jag låter de troligen se alldeles för mycket tv vissa dagar, jag ser dom ibland gå och sucka av tristess en hel dag.

men vet ni vad? acceptans. jag har accepterat att man kan inte vara en supermslimmad supermorsa med hög pedagogik och massa tid över för lattesnack och powerwalks.

jag accepterar att nu är livet här som småbarnsmorsa, med massa innehåll som jag egentligen inte alls står bakom.

MEN! när jag slutar behöva lägga all energi och all den tid jag gjorde på att fundera över att hinna, att orka, att göra - så har jag helt plötsligt en massa energi och en massa tid över att faktiskt prata med mina barn, umgås med mina barn, spela spel, läsa, vara ute, lära känna dom och visa dom varje dag hur mycket jag älskar dom. också.

och då är det värt att ha okammat hår och omatchande kläder, att steka garants köttbullar och äta lunch i soffan framför tvn fast solen lyser klart på himlen. också.

det är liksom okej - och förbannat jävla underbart.

Du skriver så bra! inspirerande!

Precis så ....... Exakt precis så är det ! Å vad jag vill träffas snart .

Så himla sant!! Bra skriver ❤️

Som pricken över i:et ! Så sant! ❤️

Bra skrivet! Känner igen mig själv så mkt i det du skriver! ❤️