DENNA TID STÅR STILL
det är ju den här tiden på året.
jag vet att jag skrev förra året, eller om det var förra igen, att det är tufft men tomt.
och vet du? det blir inte lättare med tiden... hur många gånger jag nu ska behöva säga det.
jag är mer bedövad, men det smärtar mer.
jag är mer avtrubbad, men det exploderar inom.
jag minns inte, men det förtryckta finns kvar och väger bara mer för var dag som går.
jag ligger om nätterna och funderar, och har så mycket att säg.
men det är knäpptyst.
jag kan skriva en roman men ändå blir det tomma fåordiga meningar som krystat skrivs ner.
det finns inte mer just nu.
bara allt. men det kommer inget.
glad jävla februari - snart är vinterhelvetet över.
Kommentarer
Trackback
