IMORGON...
man hade väl kunnat tänka sig att imorgon är den värsta dagen på året.
och - "egentligen" - är det väl så också.
men ångest är som störst nu innan.
inte nu.
innan.
nu mäktar kroppen inte ens med att förstå att det ens hänt.
hjärnkapaciteten är som avstängd.
kan inte tänka.
jag vet liksom en robot vad som hänt.
kan prata om det obemärkt.
är nästintill apatisk.
nu är det bara att hålla andan och överleva ett par dagar till.
sen har årets 75 dagar genomlidits.
det var en måndag den 27 februari 2012 också.
jag vaknade glad och trodde att nu var vi på väg tillbaka.
hon hade visat att i den sargade kroppen fanns det liv.
kvällen innan sjöng jag medan dom små ögonen orkade titta upp och den lilla handen krama om mitt finger.
jag trodde det vände.
trodde att nu skulle vi få tillbaka vår Tilda.
måndags morgon den 27 februari 2012 var sista gången jag trodde på livet.
en timme senare satt jag i ett rum av bly när jag såg hur hon dog och kroppen levde på med maskinernas hjälp.
där satt jag.
hjälplös och förstod att nu dör hon ifrån mig.
gårdagen var inte ett tecken på liv.
det var hennes sista krafter av ett farväl.
imorgon är det fem år sedan jag överlevde mitt egna barn.
Kommentarer
Postat av: Johanna
❤
Trackback
