NYTT INTRESSE
plockar ur, stoppar tillbaka.
tar av, tar på.
gömmer, hittar.
orsak och verkan - om och om igen.
nu är det nya att utforska klossar och bygga.
stackars klossarna åker av och på pinnen.
måste säg att Milo har ett bra tålamod även om han har temperament.
ibland får han resa sig upp och vibrera lite för att återfå koncentration.
andra gånger vrålar han i ilska,
men han hittar alltid tillbaka till att fortsätta och inte ge sig.
DE DÄR VISSA DAGARNA
när jag inte har något annat än barnen, 
när de är min värld och lite till.
då är det tungt vissa de där dagarna när jag inte kan ge de allt.
inte leksaker, prylar och andra materiella ting,
utan all den glädje, lycka, uppmärksamhet, kärlek och uppskattning,
precis så mycket som de vill ha, förtjänar och lite till.
för att dom är mina älskade små underbara barn.
ROSE
min tårtterapi fortskrider
precis kommit på efter min första blomma,
att detta var lagom svårt, rätt så pilligt och perfekt att få tankarna på.
får bara hoppas på mindre svettiga tårtor...
GRÅTANDES BARN
jag har alltid haft problem med ledsna människor och speciellt barn.
att få barn själv hjälper inte - och verkligen inte efter Tildas död.
alla olika former av rädda barnen i fattiga länder,
det är inte ofta jag ser de men när jag gör så brister hela mitt hjärta.
traumatiserade och övergivna ungar. svältande och sjuka.
de är inte äldre än tre när de sitter föräldralösa med sitt nyafödda syskon.
åh så ont det gör i hela mig!
tänk om det vore mitt barn som skrek i smärtor när de var döende,
skräckslagna, livrädda för allt och utan mat i sina små magar.
Gud så fruktansvärt! stackars, stackars små fina barn.
LILLA STORA NOVA
hon står helt ensam i en lång kö för att handla
- så vill hon alltid göra för hon växer med var gång hon gör det.
stoltheten som lyser, ni måste uppleva den!
tjejerna som jobbar på Hemmakväll i Ängelholm,
dom är så underbart söta och låter henne alltid handla själv utan problem.
idag stod hon i kö på bergs på Väla,
ja jag visste de var otrevliga sedan innan men här brast mitt hjärta.
de kikar rätt genom henne och ber kunden bakom komma fram.
jag får rycka in och säga att det faktiskt var Novas tur.
"jaha" fick jag till svar med en suck...
kikar konstant över huvudet på henne för att jag ska bekräfta.
fråga ungen själv, annars hade jag inte skickat fram henne.
varför jag tittar är för hennes skull, hennes moraliska stöd.
skäms på er!
men Nova slutade iaf stolt med en chokladboll :)
IDAG...
skulle det vara en dag som jag skulle vara pirrig inför,
en dag som planerats i detalj och detta fram emot med förväntan.
istället vaknar jag in i ångesten.
vill inte.
allt gör så ont, vill inte ens känna efter hur det egentligen känns.
trycker bort.
men jag vill inte trycka bort mitt barn, inte en sekund av henne.
men jag orkar inte...
en evig kamp mellan hjärta och sinne bygger upp för ångest.
hela dagen.
när allt jag skulle göra var att ge min stora tvååring frukost på sängen,
en hög med efterlängtade paket och bara få minnas natten för två år sen.
men jag minns den än idag, i detalj.
det var magiskt att få föda en skrikandes 1125g bebis.
hon var så liten, och hon rörde på sig och hon grät.
tyst tyst lät det där inifrån kuvösen.
jag fick klappa på henne med ett finger och ta ett kort.
sen rullades hon iväg inplastad till Neo IVA och vi åt förlossningsmackor.
min lilla, lilla bebis. helt ofattbart när vi kom in till henne på Neo timme senare.
men hon var så fin och alldeles perfekt, min lilla bebis.
min bebis som skulle fylla två år idag ❤️
EN STUND
det var en process men där finns en stund,
ett ögonblick som fick en liten jävul att hugga hjärtat med en kniv
och strypa åt livet från min kropp.
scenariet spelas upp om och om och om och om igen.
på söndag fyller/skulle fylla Tilda 2 år...
jag har inte bestämt mig om hon skulle eller gör, vad är du?
men jag vill minnas den dagen, 15 december, som en födelsedag.
jag vill minnas den på samma sentimentala vis som de andras födelsedag.
vara glad och minnas hur det var att föda mitt barn till världen.
men jag kan inte...
jag får bara upp samma bild i huvudet och det äter upp mig.
hur jag satt där, med hoppet på väg tillbaka.
hur jag såg att min lilla flicka snart skulle bli frisk så jag kunde lyfta upp henne.
kunde sluta se henne uppkopplad på sjukhus och få med henne hem.
hur persiennerna drogs för och personalen började prata i koder.
jag kan inte säga om det rörde sig om sekunder minuter eller timmar.
livet försvann från mig.
hjärtat bultade när sköterskan kom upp och jag bara vet.
jag vet vad han ska säg när han sätter sig ner sorgsen vid min sida,
jag ber för allt jag är värd att han inte gör det,
att han inte berättar att det skitit sig,
att han inte säger att nu har det värsta som kan hända hänt.
jag skriker i panik - NEEEEEEJ!!! tyst inom min.
jag ser hur han öppnar munnen, hur han slår ner blicken
och hur just dom orden flödar ur hans mun med en sorgsen ton.
väggarna flög emot mig och allt snurrade.
det går inte! hon kan inte! det finns inte!!
inte ett barn, ett barn kan inte dö. får inte dö.
och hon är mitt barn! hur kan det bara hända att mitt barn försvinner??
vad kan jag möjligtvis gjort någon för att förtjäna detta?
vem är det som hatar mig så mycket?!
det snurrar, om och om igen...
hur kan mitt barn bara dö sådär?
den stunden, och jag har aldrig känt mig så ensam och hjälplös.
smärta är inte ord nog att beskriva hur ont det gjorde.
hur ont det gör, varje dag utan mitt egna lilla barn...
god jul för i helvete
ÖRONUNGE
fjärde gången nu på mindre än två månader
- ja men då kör vi!
kan ju hoppas läkarna på ÖNH i Ängelholm är lite mer produktiva,
och kanske inte nöjer sig med en fjärde dos antibiotika...
nu förstår vi varför han toksomna efter att ha skrikit och gnällt mitt i natten...
😘
LIVET...
jag förstår piken fullkomligt klart.
fick det levererat utan minsta tvivel.
jag fattar...
men det gör ont.
så jag väljer att sluta klättra så inte fallet blir så förbannat långt.
VÅR ALLAS LILLE TRISTAN
Någonstans i någon annan värld långt bortom vårt förnuft, där finns det en glad pigg och helt underbar liten pojke som fyller fem år idag.
Jag saknar dig Tristan lille, grattis på din födelsedag 💙 vi ses en dag igen.
HIPP HIPP HURRA
för idag skulle Nova ha fyllt 3 år enligt läkarna :) 
inget märkvärdigt eller så,
mer lite kul att jag kom ihåg det.
så grattis på din beräknade födelsedag flicka lilla ❤️
KOPPOR!??
det verkar inte vara något med Milo efter helgens feber,
även om det är mest utmärkande på armen,
men idag hade han en liten slö dipp igen och efter gympan såg jag
kan det vara så?!!
kan det vara så turligt innan både jul och dagis??
high five säger jag i så fall,
och ber ödmjukast om ursäkt för de vi träffat de senaste dagarn
- ni är duktigt smittade lagom till jul om ni inte haft det innan.
förlåt!
återstår att se på lilleman imorgon när han vaknar,
om han får sovit inatt...
IDAG FÖR TVÅ ÅR SEDAN
två år... helt sjukt! sjukt ont...
sista kortet på magen...
idag för två år sedan vaknade jag intet ont anande...
idag för två år sedan gick vattnet i v25+6
och idag för två år sedan var inget sig likt.
men fortfarande i en godtrogen tro...
jag vart chockad när vattnet gick.
dividerade så länge med mig själv om det var kiss eller ej,
att alla började undra vad som hänt.
sen brast det...
chocken kom och tårarna med. men lugnade mig rätt fort.
pappa körde mig till akuten i ilfart där de till sist på förlossningen förstod
"oj, vattnet har ju verkligen gått"
så med strikt sängläge (vi pratar inte ens toabesök)
far jag med ambulans till Lund och vår resa med Tilda tog fart...
NOVAS VÄRLD
"Har du sett så vacker jag är? Som en prinsessa"
säger hon i försmå tights
som är helt omatchande med strumporna och söndriga smycken
MILO MASSAKERN
ett år gammal.
han går från charmig med glimten i ögat,
till toktrött,
till fullkomligt galen och vredesutbrott,
och oprovocerade attacker på stackars Nova :)
heja Milo - tur du inte ska ha PMS i framtiden ❤️
KRASSEL
liten plutt var inte kaxig igår.
ingen större feber men helt klart var något galet.
igår var tionde och sista dagen på en dubbel kur av penicillin,
efter hans dumma öroninflammation...
hursomhelst, så tänkte vi väl att det får vara ett virus som spökar,
kroppen bör vara immun mot bakterier och skit tycker jag.
idag har febern sjunkit och nu letar jag prickar på kroppen
- tredagarsfeber eller vattkoppor?
heja koppor nu - perfekt och fått det gjort innan både jul och dagis...
PAUL WALKER
ja, grabben är död.
ja, det är fruktansvärt tragiskt att en så ung och begåvad människa är död.
ja, det är lite tragikomiskt att det är i en bilolycka av alla olyckor.
ja, jag sörjer för hans nära och kära som har förlorat en antagligen fantastisk person.
MEN! mer än så kan jag inte känna eller heller bry mig.
en fullt okänd människa dog i en bilolycka.
hur många sorgliga sådana historier sker inte var dag?
hur många vi känner har inte förlorat eller vi själva förlorat någon nyligen?
ändå bör det ramaskri på Facebook, Twitter och Instagram osv...
folk är villiga att göra allt och mer därtill - för Paul Walker.
för mig personligen rör det mig inte mer än att det är slut på FF filmerna.
och ja, att någon ung dött på ett tragiskt vis, såklart.
men åter igen - det gör ingen skillnad att gilla "RIP Paul Walker"
mer än en att hedra honom...
men alla andra då? barn som dör? i olyckor, i sjukdomar, i okunskap?
DET ligger mig så mycket närmare.
DET vill jag lägga krut på för att göra skillnad för mig, för dig,
kanske för någon i min närhet. för den som är drabbad på riktigt.
så vila i frid Paul Walker,
men jag sörjer istället mitt döda barn, min väns döda barn,
mina nära och kära som förlorat någon eller kämpar själv mot demoner.
tack!
