adbro

...är väl bra utom de dåliga :)
en välbekant BM som både förlöst Nova och var med i ambulansen ner,
hjälpte mig stabilisera en kanyl i handen som sökte mig så fort jag rörde ett finger.
jag är ju så känslig, fortfarande, för allt som har med nålar att göra. svimmar för allt...
ska ha antibiotika i 3-7 dagar fast proverna kom tillbaka negativa.
allt för att förebygga här!

så nu säger jag och min stabiliserade hand god natt :)

skulle vi nu, och Gud förbjude, hamna på Neo igen så är jag glad att det är här.
vår fina kontaktperson smög in på mitt rum här på BB med detta fina.
vad hade vi gjort våra 7v på Neo i HBG med Tilda utan den underbara personal
- framför allt med Eva Li i spetsen. hon är vår vardagshjälte för alltid!!

snart snart snart kommer mamma med min Nova så jag får krama liten skit!!

halloween får mig alltid att tänka på lilla Amanda i Saddle River.
hon sjöng sin halloween sång om och om igen i sina prinsessklänningar.
nu får Nova ta över... ivägskickad till dagis i sin lila häxklänning.
åh, som jag saknar min lilla gottebit! vill jag snart pussa på henne :)
mormormys idag och få tända litet ljus för Tilda <3

igår eftermiddag försvann blödningen, kanske inte helt, men till stor del.
sammandragningarna har lyst med sin frånvaro rätt så bra.
lillebror kickar vidare och fått upp pulsen till 140 cirka igen.
jag har fått äta och jag har fått "sova" (kallas det så i plastsängar?)

jag ser mig så healad - nu ska bara tappen inte hitta på mer skit.
den verkar ju inte vara intresserad av att gå tillbaka i alla fall.
men blir ju inte kortare heller :)
kvar på antibiotika och cyklokarpon - men ingen bricanyl på ett dygn.

min kära mor kom med deodorant och tandborste igår,
kan man känna sig mer ofräsch än man gör såhär!?
Emelie tog en rast från hjärtenheten och kom ner och sällskapa lite.
annars så, nej - BB är inte så sprudlande häftigt i HBG det heller!

tack för alla tankar och tummar som hålls.
liten bror, du får ju stanna minste fem veckor till knasten :)
även om mamma och pappa längtar efter dig så mycket!
och Nova med, som hon ska pussa och krama dig.
och hon ska låta dig leka i hennes koja och så ska ni bada massor tillsammans! och hjälpa dig äta mjölk ut tutten :)

...ser så pass stabilt ut att jag blir uppgraderad till BB under dagen.
de ska bara få ut någon av alla de 20 förlösta från gårdagen ;)
så vi får hoppas de får pli på blödning och värdena håller sig som de är.
och nu är det snart dags för ny ctg och delikat lunch till mig och liten bror!!

det må ha hänt lite på våra snart tre år tillsammans, men jag älskar dig.
jag har bara dig och tacka för allt fint jag getts och fått uppleva med dig.
mer kommer det älskling, men kanske i lite lugnare takt hädanefter tack...

"din kropp vill verkligen inte gå hela graviditeter"
nej, kanske inte - men ungen är ju inte ute i alla fall :)
har till och med fått äta, så uppenbarligen behöver jag inte fasta,
som läkaren ville jag skulle göra i natt ifall en operation skulle behövas.
ursäkta? min bebis ligger bra där han ligger :)
så mat, tre timmars sömn och jag är en ny människa.
alla kortisonsprutor tagna, antibiotika och cyklokarpon för blödningen.
tror jag ska ge fan i bilkörning idag...
sängläge, liten fyrkantig TV och minipromenader till toaletten. tja!

jag är så hungrig!
fick soppan vid fem och sen sköt vi bara på min nattamacka,
nu helt plötsligt när magen är tom och skriker efter mat - på riktigt
nu får jag inte äta, inte dricka heller.
ligger uppkopplad och precis gjort ett UL till.
det är inte sämre, men inte bättre heller.
så mer bricanyl, andra dosen kortison nu för att ha fått i det i systemet.
...detta kommer att bli en lång natt känner jag!

fick en lite väl tilltagen blödning så fick ta mig in till förlossningen.
tydligen var mina sammandragningar regelbundna på 4-5 minuter.
fortfarande klar blödning och ont. MEN intakt livmodertapp och pigg bebis.
blev dock kvar ett dygn för observation - en smärre deja vu.
efter en delikat sjukhusmiddag i mitt säng läge ligger jag med CTG igen.
en spruta bricanyl gjorde det lugnare med magen, istället skakar jag.
kortison för lungmognad, antibiotika, bakterieodlingar och blodstoppande.
allt i förebyggande syfte och det känns skönt att vi arbetar på detta vis denna gång.
så här är jag med andra ord och ligger i bingen i Helsingborg :)

jag vet inte om jag berättat eller bara tänkt, men måste få det sagt.

på Neo hade vår kära kontaktperson så svårt för ordet "ängel"
hon kunde inte förhålla sig till att kalla sitt levande barn för ängel,
hon hade jobbat för länge och sett för många barn somna in för det.
hennes ord lämnade aldrig mina tankar.

när Tilda somnade in meddelande jag världen genom att bland annat skriva
"för liten för att bli en ängel så du fick bli en fjäril"
dessa ord följde med oss alla som en tröst. en liten, liten Tilda-fjäril.

på hennes begravning flyger en liten, liten mal upp bakom kistan.
prästen pratar om överlåtelsen till Gud och jag hör inte ett ord.
för den lilla dammiga fjärilen flyger upp och bort mot oss.
jag sneglar på André för att se om jag blivit tokig. han ser detsamma.
liten mal flyger till mig, stannar till. den flyger till André, stannar till.
den vänder om och fladdrar tillbaka och ner bakom kistan.
vi satt och höll varandra i handen utan en tår fallandes ner från kinderna.

efter begravningen kommer flertal fram till oss och bekräftar.
de såg vad vi såg. det hände.
tröstar och klamrar oss fast vid att det fick vara Tildas avsked.
"mamma, pappa, jag finns med er. allt blev bra."

jag har funnit tröst i att Tilda håller nu Tristans hand.
hur hemskt och hur fel det än låter så har dom varandra.
någonstans på något sätt, så omfamnar dom varandra.
på Tristans begravning kunde jag inte låta bli och bära Tilda med mig.
det vred om i hjärtat av min sorg, se min vän i smärtan av sorgen,
behöva gå på ännu en barnbegravning, se Tristan i en liten blå kista.

i Tristans bok, som alla fick skriva farväl i, liksom Tilda hade, skrev vi
"flyg lilla fjäril, flyg.
någonstans långt där borta finns en liten hand som kommer hålla din tryggt"
på väggen bakom boken flög sedan en fin, blomstrande fjäril och satt sig.
detta var en kall dag i mitten av oktober...

jag finner tröst i en fladdrande fjäril.
kalla mig tokig eller kalla mig galen.
men jag måste tro på något, för min lilla Tilda måste finnas med mig.

nu tänker jag låta som en gammal, gnällig kärring - so be it
katter!
katter och djur i all ära - mysigt, fint, behövligt, förståeligt...
men det finns en anledning till varför vi inte har katt idag
- vi vill inte ha en katt, punkt.
ett par nätter i veckan; vaknar av holabalo från katterna utanför.
varje gång barnen är i sandlådan; luktar bajs och hittar bajs.
katterna springer runt här ute och det, tillsammans ovanstående,
ja det är väl sånt man får ta när man bosätter sig som oss.
MEN, och jag ber om ursäkt kära grannar som kan komma att ta illa upp
(och alla ni andra vettiga djurälskade där ute)
när kattfan ger sig in i mitt hus går faktiskt gränsen.
om jag lever ut min dröm jag hade en märklig natt,
så bli inte förvånad om jag bryter nacken av en katt eller två här.
återigen, jag ber om ursäkt kära kattägare
- men i mitt hus, här inne ränner katter på egen risk så håll i dom.

en vecka kvar sen har jag ingen ettårigt hemma längre,
när slutade hon vara min lilla bebis?
...ingen berättade för mig att nostalgi och vemod kom hand i hand
dagen man blev förälder och såg sitt barn växa ifrån en...
fast lika mysigt är det ju så klart att se hur hon utvecklas och tar för sig i livet :)
min finaste, älskade lilla stora unge <3

fick ett härligt kort av André idag från Hembygdsparken
- vem kan låta bli att skratta lite?

sitter, (varför?), i aulan sedan ett par timmar på min gamla gymnasieskola
- där resterande del av dagen även kommer att spenderas.
högskoleprovet! varför? moraliskt stöd till min syster hette det.
"en kul grej" hö hö... tur jag kommit in på mig utbildning redan.
allt jag har att förlora är min stolthet och 350 spänn...
matsäck packad för en blodsockerkänslig gravid kvinna.
del två, då kör vi.....

tänk om man kunde krypa under täcket,
blinda riktigt hårt och låtsas man lever i en värld där allt är bra.
tänk om man kunde trolla bort allt som gör ont.

kom till mig Tilda, kom. finns hos mig.

min lillasyster är en av Novas faddrar genom livet.
varje födelsedag har hon fått ett album med bilder och stöd genom livet.
Nova älskar dom och kikar i de flera gånger per dag.
när Tilda dog gjorde Lina ett till henne också.

det albumet står på bänken i hallen, där Tildas ljus och minnessaker är.
ser det om och om igen varje dag.
men jag förmår mig inte att titta i det speciellt ofta.
jag är van att se omslaget men det som inte är rutin är skrämmande.
men igår tog jag och Nova ner det på golvet för att titta i det.
Tilda är en naturlig del i hennes vardag, Tilda är något vi pratar om.
men nu har hon kommit till punkten när hon frågar vem hon är.
och hon är bara två år, livet och det som inte finns är abstrakt.
hon pratar om Tilda, hon pratar om Tristan. de finns, de finns inte.
dom är tillsammans, de håller handen - men var är dom?

i albumet finns bilder från Tildas första dagar i livet.
hon är så liten och skör att Nova pekar på henne och frågar
"va hete goodan?" hon ser liten Tilda som en liten groda...
där är bilder när hon blivit min tjocka lilla, lilla bebis.
goa Tilda som Nova har stenkoll på vem hon är.
och där är bilder från hennes sista timme i livet... där hon är död.
det var länge sedan Nova såg på dom och hon funderar.
hon funderar fortfarande...
men ändå har kloka lilla Nova konstaterat att Tilda hon sover.
Tilda sover någonstans där uppe tillsammans med Tristan.

...sen reser hon sig upp, drar på sig ballerinakjolen,
drar igång en något uttjatad låt och får med sin pappa på dans.
tänk om man kunde fungera som ett litet barn ibland.
"nej, nu har jag nått det läge där jag varken kan ta till mig mer,
eller orkar att vara ledsen länge. nu dansar vi!"

lika mycket som jag vill gå tiden ut, vill jag ha bebis i min famn.
vill att tiden har gått.
alla längtar väl efter detta gyllene BF-datum fast man är rätt nöjd som gravid.
jag njuter av att känna bebis, mitt barn leva och sprattla ronder precis som han ska.
men på samma gång tär det. min famn är fortfarande tom.
min famn är tom och har ändå snart gått genom två graviditeter på 1,5 år
- utan att få någonting för det. känns det som.
har bara en moderligt desperat skri efter att få hålla mitt barn tryggt i min famn.
där fattas just nu så mycket och jag saknas det som ska fylla ut tomheten.
låt tio veckor fram ligga i mina händer snabbt. jag behöver älska dig lilla bebis.

jag dog, hjärtat brast, själen krossades och livet brast i tusen bitar.
jag var snabb att sopa under alla spillror under mattan och lyssna på alla runt om
"livet går trots allt vidare"
ja, kanske för dig och alla andra. mitt tog slut.
min värld föll samman och jag kunde bara sitta och se på när det rasade.
stirrar tomt ut genom fönstret och ser hur livet rullar på - för alla andra.
jag går upp ur sängen för att låta även Novas liv rulla på, för så är det.
jag kan inte andas, hjärtat kan inte slå, jag försvann.

när jag satt bredvid min Tilda och såg hur min Tilda försvunnit ur kroppen,
kvar var ett skal och en kropp som maskiner höll vid fysiskt liv.
men min Tilda var borta. och en bit av mig försvann den dagen.
dagen efter sitter jag och tittar på mil dotters lilla trötta kropp när de stänger maskinen.
jag viskar, jag klappar. jag pussar på henne i hopp om att hon känner det.
"mamma är här, det kommer blir bra, du ska få sova gott, mamma älskar dig"
tårarna rinner de sista minuterna innan skärmen visar noll. död.
men min Tilda var inte där.
sen den dagen finns inte min Tilda kvar mer än i hjärta och minne.
och i hemlighet plockar jag fram mina spillror och försöker känna hennes närhet.
tänk om jag bara kunde ta tillbaka en sekund och få krama min Tilda.
min fina älskade lilla, lilla Tilda.

...och surprise skrek vi för en överraskad och höggravid "svägerska"
2,5 vecka kvar - sen smäller det och Nova får ännu en kusin :) <3

frågan är, när man gör slag i saken med konsekvensen
"då blir det inget Hembygdsparken"
om detta leende bekräftar att oavsett blev det en vinnande situation för Nova :)

...plus ett litet gulligt husdjur som satt lämpligt på grinden på staketet :/

där försvann pappa iväg, bzz

och ut ur bilen, uppenbarligen nöjda med parkeringen, kliver dagens två kommunala P-lisor ...och ni arbetade med??

...liten släng av sentimentalt tillstånd, bläddrande bland gamla bilder
och vips fick man ett leende på läpparna igen, konstigt? :)

sitter hos barnmorskan min och väntar - ett segt glas sockervatten är nere.
men det är ju vad som krävs för att kolla så jag inte har graviditetsdiabetes...
men jag får tid att läsa och plugga lite i lugn och ro, inte helt fel.
plus att vi fick lyssnat på bebis hjärtljud och mäta magen, 28cm :)
vår stora lille pojke. mamma längtar så efter att få hålla dig hårt i famnen.

annars går det lite upp och ner med magen.
bebis är på plats, på rätt plats för en förlossning.
tappen var intakt vid TUL i måndags dock, vilket kändes bra.
men jag har fortfarande ont, blödning och tryck.
så när jag sa till min BM idag att jag hoppas på tio veckor till,
då log hon och sa "det tror jag ju inte"
så vi kom överens om 7 veckor iaf så det blir som med Nova
OCH vi slipper Neo. men vem vet...
Nova kanske var en tillfällighet och Tilda bara ren otur
- så lillebror kanske blir ett januaribarn trots allt <3

oavsett längtar jag efter honom.
få ta hem min stora lille bebis och bara få lov att vara en familj.
i lugn och ro, tillsammans. och njuta. älska varandra!
bli stor och stark nu lille vän, mamma, pappa och storasyster,
vi finns här utanför min mage och väntar på dig!

idag är en sådan dag jag inte vill vakna.
vill bara hoppa över den, inte behöva gå genom den.

jag vaknade en sådan här morgon för sju månader sedan också.
då skulle jag begrava mitt barn. min bebis.
i chock kände jag en lättnad, en milstolpe att ta sig förbi.
jag ville inte behöva, ville inte vara tvungen. men det var jag.
så vi höll begravningen för Tilda. och trodde vi stängde en dörr.
vi ville bara blicka framåt, ta oss genom sorgens alla måsten.
begravningen var över, vi fick vår sista stund för Tilda.
det tunga praktiska tog slut.
nu kunde vi fokusera på oss själva, på familjen, på Nova.

jag vill inte riva upp känslorna igen. dom är inte av denna värld.
jag vill inte hålla en sista stund för ett barn.
jag vill inte behöva. jag vill inte vara tvungen.
men det är jag.
och ännu mer tvungen är Sophie och Henrik.
de tvingas hålla en begravning för sitt eget barn.
vi är inte samma personer, som mist samma barn på samma sätt.
men vi tvingas lik fullt till samma sak och jag vet smärtan.
det olidliga! det fruktansvärda och brutala.
emot naturens alla lagar och ändå tvingas vi till det.

med sina knappa 1300g :)

jag blev inte glad för min sänghimmel jag fick av mormor och morfar i alla fall :)

här sitter vi med reservplan då skogens utflykt fick pausas.
vi pärlar på pipresnare. Nova med "baja åscha" och pappa med "bandat" :)

och fika med bästisen Maja :)
två stycken goa skitungar!! ...med hemmabakade kakor av mamma Hanna.

Tristan, Nova, Tekla och jag med Tilda i magen.
denna bild säger så fruktansvärt mycket.
där är lika mycket värme och kärlek som kyla och orättvisa.

det kvittar om jag övervattnar, torkar ut eller klipper i våra orkidéer.
det bara blommar om och slår skott till höger och vänster här, år in och år ut.
lite tantblomma - men så får det vara för jag älskar dom!

det må varit kallt men yay vad skönt det är ute och jag är utan klagan på det.
lite vinterjacka och vantar på det så var inte Ullared förgäves igår...
Nova är nöjd i alla fall :)

jag vill bara stå med gjutna starka fötter och hålla min vän.
men jag stapplar och faller.
på tisdag ska vi samlas och säga farväl till liten onge
exakt 7 månader senare ska vi behöva vinka av ett barn till.
man ska aldrig överleva sitt barn och nu står en familj här igen.
jag vill bara plåstra om och säga att allt blir bra, men det är en lögn.
det gör så ont och se hennes smärta, veta hur ont det gör.
samtidigt så river och sliter saknaden i mitt hjärta efter mitt barn.
tomt. borta och aldrig mer hos mig.

hur stöttar man en vän genom något som inte kan hända?
hur?
jag måste bara tro att någonstans sitter det två små, små fina barn.
dom håller varandra i handen, skrattar och ler.
de ser oss, de hör oss och de känner vår kärlek.
och de vet, de vet att en dag kommer allt bli bra igen.
sov gott våra finaste av barn.

såhär på morgonkvisten :)

är precis vad vi haft och uppdatering därefter.
Nova, Nova, Nova.
tog som bekant tåget till HBG igår som liten utflykt,
var och kikade på rosa bandet galaj, åt snopp-tårta,
hälsade på farmor och farfar och hade en tidig kväll.
idag har vi mest varit hemma och njutit av varandra.
haft lite kvalitetstid hos Charlotte med Sofia, välbehövligt!

imorgon, ny vecka, nya tag, kanske en uppdatering bättre.
sov gott till dess och ta tillvara på livet.

är och fikar hos mamma och pappa, tydligen bjuder deras svärson på "kugatårta"

och så vinkar hon lite majestätiskt :)
här sitter vi på tåget mot HBG på utflykt.

jag har aldrig bett om något
sen Tilda dog har jag inte bett om någonting, inte en enda gång
jag har bara ursäktat mig och tackat om och om igen

blir bullen i ugnen lika grym som dessa kommer vi få en perfekt liten lillebror :)
jag och Nova ska nog öppna ett bullbageri :)

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/2362100/images/2012/pic_506ee4749606ee0193ffa203.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/2362100/images/2012/pic_506ee4759606ee01b89e9099.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/2362100/images/2012/pic_506ee479ddf2b329cf001790.jpg" class="image">

medan jag pluggar så satte jag en bulldeg som är lagom klar till Nova kommer.
blev inget bullbak igår eftersom vi blev bortskämda med att bjudas.
så en liten dag sent så ska det bakas lite kanelbullar!!
...får sätta maskinen på golvet för annars hoppar den ner själv eller tar sönder bordet.
men men :) trevlig helg säger vi i familjen Adbro!

...kan man nog säga när mormor och morfar kommer hem med denna :)

kuratorn måste tro att jag aldrig utför verbal kommunikation mer än hos henne
på gott och på ont...

Nova har i princip alltid sovit i eget rum, ända sedan pytteliten.
senast hon sov i vår säng tror jag var när hon var sjuk och jag var inlagd.
men i morse så snurrade hon upp halv6 och skulle ha välling och grejer.
hon la sig i Andrés säng när han gick upp och somnade om.
det var inte länge eller så, men att få ligga nära och titta på henne.
det finns inget varmare eller finare än att titta på sitt sussande barn.
ge en puss, hålla om henne och snusa på det lilla ansiktet.

idag har mamma och pappa landat efter ett par veckor i staterna.
äntligen är det "toschda" och Nova har räknat ner dagarna.
välkomna hem momo o morrfa :) vi kommer våldgästa hela helgen!
plus tigga lite kanelbullar nu när vi har kanelbullens dag här till ära!

hur kan inte min smärta av att förlora Tilda vara tillräcklig?
hur kan den inte vara mer än väl?
hade jag inte tillräckligt ont? kände jag inte smärtan tillräckligt starkt?

jag kan inte säga att jag börjar läka.
men att slita och stampa i ett redan söndertrasat sår,
ja, jag känner fortfarande hur in i helvetes ont det gör.

nu har jag gjort något pessimistiskt och jag hoppas onödigt tidigt,
men väska är packad att klara av dagar på sjukhuset med en ny liten människa.
kan jag pusta ut och veta att so far so good är vi förberedda.
på något märkligt vis så lugnade det mig...!?

halv åtta imorse hade det fortfarande inte tassat ut två fötter än.
då ligger man bara i sängen och väntar på att liten Nova ska vakna.
en morgon i lugn och ro är den bästa kvalitetstiden med henne.
nu är hon på äventyr med Lina, picknick på stranden och tittar båtar.
saknar henne, men som hon själv hade sagt "homme trax"

där händer så mycket i hennes lilla huvud nu,
mycket trygghet och mycket närhet är grundstenarna nu.
men vem klagar över att behöva krama sitt barn?
jag hoppas min förbannade ångest och oro inte smittar av sig.
liten Nova är ju det bästa som jag har just nu!

vad säger man till sin vän som precis förlorat sitt barn på värsta tänkbara sätt?
när jag fortfarande, sju månader senare, kommer på mig själv att stirra ut genom fönstret
och fråga mig själv, gång på gång - vad i helvete hände?

det finns inget eller ingen som någonsin kan fylla ut en död barns plats.
den kommer alltid att vara tom i sitt fysiska tillstånd.
kärleken och tankarna kommer cirkulera runt och alltid återvända tillbaka.
för där finns ingen liten människa att ta emot den. någonsin.

...& folk tror på Gud